I går hade vi presentation på GDH-uppgiften. Uppgiften var att skapa en kommersiell produkt samt förpackning för en samtidia konstnär som vi blev tilldelade, produkten skulle sedan säljas på MoMA i New York. Jag fick Annie Leibovitz. Min idé var att sälja filmrullar där var och en av dessa rullar hade ett original av Annie Leibovitz alla tagna bilder. Då hon fotat ooooootroligt många bilder fick jag göra en prototyp av den egentliga produkten. 49 filmrullar fick det bli, placerade på en plexiglasskiva. Till detta gjorde jag två affischer. Den ena hade 49 numrerade, svarta bilder och den andra hade 49 riktiga bilder. Tanken med affischerna var att affischen med de svarta numrerade bilderna skulle visas tills dess att alla filrullar var sålda och när de var slut visas den andra affischen, så man kunde se vilka bilder som man inte fick.
Självklart skulle det kosta flera miljarder att köpa en sådan här rulle...

Jag har inte hunnit fota riktiga bilder, men de kommer så småning om, tills dess kan ni här få se en lite förhandsvisning från min Iphone...

Vi förpackar en konstnär. Skapar en produkt och berättar vem konstnären är. Jag har hitintills blivit klar med affischerna, resten kommer sen..

Vilken söndag. Vaknar upp klockan åtta av solen som kikar in genom mina persienner, trodde klockan var runt elva först och kände att jag tappat tid av min lediga dag. Men nej. Efter en god grötfrukost bar det iväg med Icebugsen på en 20,5 kilometers runda. Jag flög fram och log glatt till alla söta tanter med små hundar och stavar. Nu har jag precis stuvat i mig en juvlig lunch bestående av varmrökt röding, romsås och potatis och lägger mig ner och läser Runners World och kikar på tv. En bit choklad kommer också slinga ner!

Tove gjorde en lista på sin blogg. Jag blev utmanad och tänkte att ja, varför inte, det är ju bara tio frågor. Och listor är ju roliga! Fatiskt.

Det gick bra idag. Riktigt bra om jag får säga det själv! Jag flög upp för uppförsbackarna och stakade utav bara den på både platten och lätt uppförs. Oj, vad jag åkte! Och roligt som tusan var det. Nu ska snart pallra mig till skolan för massa kreativt plugg, var i skolan till 01 inatt. Man kan säga att det är mitt hem just nu.

Kort kan jag säga att den var helt fantastisk. Längdtävling, 46 kilometer, skridskor på havet och massa mys. Se själva. Tilläggas kan ju att anledningen att jag har på mig världens vackraste solbrillor när vi åker skridskor är på grund av att mitt öga pajjade under längdtävlingen...

Jag säger bara tack. Tack för att jag är tillbaka igen. Lika glad, lika pepp och lika stark. Vaknade upp pigg och utan huvudvärk, bara det liksom! Morgonsimningen gick kanon och väl på skolan fick jag äntligen handledning av Nicklas som fick mig tillbaka på rätt spår igen. Gladare än gladast gav jag mig iväg och åkte 11 kilometer längskidor på det lätt som en plätt och nu sitter jag här och äter laxsås med spenat och pasta. Jag är tillbaka igen!

..jag sökte visst ett jobb idag. Kanske ett riktigt långskott men det kändes som de sökte mig så jag var ju tvungen att skicka in en arbetsansökan.. Så nu är det bara till att vänta och se...

Hur kan det ena veckan se ut att bli runt noll grader och sol, då det visar sig inte stämma alls när dagen väl kommer? Som ni vet så skulle jag och Lennart åkt ett längdskidslopp idag som blev inställt på grund av kylan. Termometern visade -25 i morse när vi klev upp och på hemsidan till tävlingen står det att loppet blivit inställt på grund av kylan. Där dog mitt humör för dagen. Tänker att jag då ska gå till gymmet och köra ett långt löppass på bandet istället men det gick inte heller som väntat.
Mamma och jag kommer dit och såklart är det fullt med folk och alla löpbanden är upptagna. Inte upptagna av folk som är där och ska träna. Nej. Fullt av människor som GÅR på banden. Nu ska man inte hata, men jag tycker inte alls om de som går i en timme på löpbandet när de ser att de är en kö av folk som vill springa. Så får jag ett band och börjar springa, springer i tjugo minuter och mamma står fortfarande och väntar. Blir arg som ett bi och visar det kanske lite för tydligt, men bredvid mig går en tant på 4.2 kilometer per timme och läser nån jävla bok på en läsplatta. Hon går av, mamma hoppar på. Så, nu trodde jag jag kunde springa som vanligt men är fortfarande irriterad över tanken att jag, student, betalar 369 kr/månaden för att träna där. ALLA som jobbar åt Sundsvalls kommun får gå dit och träna gratis. Ja, ni läste rätt, GRATIS.. Var ligger rättvisan i det liksom? Det är en bra tanke att alla ska kunna träna och bli hälsosamma men det gör ju så att alla vi som faktiskt betalar för oss inte har någon plats att träna på. Som det ser ut nu är det alltid fullproppat med folk på Helex. Det är trångt och jävligt och hur tidigt man än bokar pass hamnar man ändå som nionde reserv. Hade det varit så att alla som hade kort på gymmet betalade för sig och passen hade varit så här fullbokade hade jag bara varit glad, men nu vet jag ju att anledningen till att jag som betalande medlem får vänta irriterande länge på maskiner och ibland inte få gå på mina pass är på grund av att halva jävla Sundsvalls befolkning får gå dit och vara ivägen GRATIS..

Ja, jag är lite arg idag, med all rätt..

Vaknade klockan halv sju och kände mig äckligt törstig. Drack en liter vatten och sprang ner till tvättstugan. Tvättade sex maskiner tvätt, jag lovar att 80 procent av kläderna var träningskläder. Sedan var det tandläkaren. Noll hål, ingen tandsten, prima mun. Blev glad och sprang till skolan. Kom fyra minuter för sent. Föreläsning. Jag blir trött, tröttare, tröttats. Skiter i att fortsätta med boken och spelar ett parti schack istället, jag vinner. Lennart ringer, åker 10 kilometer längdskidor, äter middag, bloggar. Så ja!