Jag är inte redo. Inte alls. Jag vill inte bli vuxen än. Jag vill inte ta ansvar hela tiden, jag vill inte alltid göra det bästa, säga det mest eftertänksamma, aldrig göra fel. Jag vill bli lite för full ibland, komma hem några timmar för sent. Göra något som för stunden känns helt rätt men som dagen därpå är fullständigt katastrofalt. Jag vill sitta uppe på nätterna och göra exakt det jag känner för, spela musik för högt och prata för länge i telefon men en vän. Vakna på tok för sent och missa en föreläsning, utan att det är oansvarigt. Jag vill åka utomlands en helg till ett okänt ställe och bara ha roligt, spendera alla pengarna på minnen och komma hem pank och få leva på nudlar i en vecka.
Jag är inte redo för att alltid göra rätt saker. Jag är inte bra på det än. Det kanske kommer sen, men inte nu.
Inte helt, åtminstonde inte helt.

..Gav milen på 49 minuter. Blankt. Missade solens strålar och fick springa i regn och mörker, men vafan. Nu är man svettig, blöt och härlig och längtar efter en dusch. Så här ser man ut efter en sjukt härligt löprunda ungefär..

Just de ja, måste ju uppdatera hur det gått. Hitintills spenderade pengar för denna vecka är 86 kronor. Dessa användes igår och bestod av mat. Så anser mig själv vara nöjd över hur bra veckan gått och hur bra det gått att inte använda så mycket pengar!

Trodde det var mamma. Bara mamma som givit mig den kreativa och konstnärliga sidan av mig. Det är ju hennes skissblock jag hittat tidigare och hennes yrke som arkitekt som fått mig att tro det. Men jag har haft delvis fel hela tiden. Lite ironi här. Men pappa kunde också rita. Kanske. I alla fall har han försökt. Nu när jag tänker efter kanske kreatörsådran kommer från mamma ändå. Men pappa kunde också. Se bara på dessa skönheter. Hehe..

Att spendera så lite som möjligt. Tänkte den här månaden försöka göra av med så lite pengar som möjligt med allt vad det innebär. Veckohandla och inga onödiga utgifter. Insåg att jag har rätt mycket mat som inte ätits upp vilket har lett till att jag kommer, hoppas jag, kunna leva hela den här veckan utan att spendera en enda krona. Hitintills har det gått och jag hoppas det går hela vägen fram. Blir som en rivstart på veckan är tanken.

Önska mig lycka till

Stilla. Stilla. Det blir så på kvällen. Alldeles stilla. Det blir tyst. Det blir lugnt. Är det mörkt kan man se en stjärna falla, eller en satelit röra på sig sakta över himmelen. Det är mörkt. Kanske kusligt mörkt. Men det är ändå vackert. Stadens ljus speglas i det stilla vattnet och träden sover. Man kan se det vackra från norra berget.
Stilla.
Man får perspektiv på allt där uppeifrån. Man kan tänka klart och jobbiga saker känns väldigt små. Saker man oroar sig för känns som bagateller. Man blir lugn. Allt blir stilla. Och tyst. Det är en vacker känsla. Man blir lycklig i hela kroppen, man blir sig själv. Man får perspektiv.
Var inte rädd för den känslan. Kanslan av stillhet. Den är vacker.

Känner av att jag simmade en timme igår. Dagens löpning var, vad ska man säga, intressant kanske? De första sex kilometrarna gick otroligt bra, kände mig lätt och pigg i kroppen, trots träningsvärk i armarna. Så ungefär vid sju kilometer så fylldes hela kroppen med bly. Usch så jobbigt allting blev. Klappade mig på axeln när jag tillslut tagit mig igenom den sista biten till 14 kilometer. Skönt med vilodag i morgon!
Nu blir det bruna böner med fläsk!

Dumma dumma människor! Skärp er nu!
Uppdrag granskning har granskat Glada Huddik Teaterns frontfigur Per Johansson.. Han som pratar så fint om människors lika värde.. Ja just de ja..

Se dokumentären här:
Uppdrag granskning

Hösten är verkligen här nu och jag borde egentligen ha packat upp vinterkartongen med träningskläder för länge sedan. Men det tar liksom emot på något sätt. Tror inte jag accepterat att vintern börjar smyga sig på.
Intervallerna idag var inte att leka med, mycket på grund av kylan. Det behövdes tre uppvärmningskilometrar innan benen fungerade normalt och flåset under intervallerna nästan sved i halsen. Lyckades dock slutföra alla 15 stycken hundrameters intervaller. Efter två kilometers nedjogg och en flaska vatten blev det en varm dusch och tre ägg. Bestämde mig för att jag i morgon ska ringa till Gärdehov och fråga om man kan, gratis, köra intervallpassen där istället. Inomhus.

Ibland ser jag dig inte för alla molnen.
Ibland hör jag dig inte för stadens brus.
Ibland känner jag dig inte för att det blåser så hårt.
Jag vet ändå att du alltid finns där.
Jag vet att du ser och hör allt som händer.
Du ler och hejjar på.
Du hejjar på mig, du hejjer på min bror och även på min mamma.
Du lugnar när man känner sig ledsen och du kämpar när man inte orkar mer.

Jag vet att du tänker på de du känt och de du bryr dig om. Därför vet jag också att du kämpar för en nära vän till dig. En vän du tillbringat en stor del av ditt liv med som fått dig skratta. Som fått dig att känna dig älskad. Du kämpar med honom för att han ska få tillbringa än mer tid här tillsammans med oss andra på jorden, det är inte alltid lätt, men jag vet att du ger allt du kan just nu.
Du gör mig stolt, du gör honom stolt och du känner. Det är det viktigaste. Du känner med familjen och du håller dem i handen. Dina tankar är så viktiga just nu och det glädjer mig att jag vet att du är med just nu.

Jag vill tacka dig för det pappa!

God morgon världen sa jag i morse. Klockan var då sex och jag kunde inte forstätta sova. Jag åt frukost, drack starkt kaffe och kollade på nyheterna. Precis som vanligt. Jag tänkte för mig själv att det var min träningsfria dag idag men eftersom jag ändå var vaken så tidigt så kunde jag lika väl gå ut och gå en morgonpromenad ändå. Bestämt och klart la jag mig i sängen och väntade på väderleksrapporten och vad händer? Jo, jag somnade om som en stock så klart. Trots att jag var så otroligt vaken bara en minut innan. Ställer så klart ingen klocka eftersom jag inte skulle somna, så vaknar för sent och måste hetsa till skolan.
Det kallar jag dålig start på dagen. Seg och klen hela dagen med en lätt irritation i hela kroppen. Tar mig igenom dagen med nöd och näppe, frusen och trött. Så kommer jag på att jag bokat tvättid till fyra. Inser det halv fem och tänker att jag skiter i att tvätta idag. Och vad händer då när jag bestämt det? Jo, såklart blir jag jättepigg och börjar glatt skriva en lista på saker jag hinner göra nu när jag har tid över, så vips är tvätten på tork, det är bäddat, diskat och allmänt fräscht i lägenheten. Känner mig peppad för lite badminton och har bokat in en match med Victoria vid tio ikväll.
Turbulent dag. Men också trevlig, trots allt..

Kanske bästa veckan på länge. Det har varit otroligt skönt att komma bort från Sundsvall ett tag. Stockholm har varit så vacker med sina höstfärgade träd och glittrande vatten. Har ätit otroligt god mat, fått många fina löprundor, skrattat i massor och känt mig allmänt lycklig. Stort tack för det!
Nu är det back to school med allt vad det innebär. Två veckor till tenta, arbetsuppgift att slutföra och PM till C-uppsatsen att skriva klart och lämna in. På det drar det ihop sig för Rotaracts medlemsträff och massa möten med Rotary. Skulle kunna säga att jag har en fullklottrad kalender.

Vad det gäller träningen och löpningen framförallt så är jag mer peppad än någonsin. Sprang 13 kilometer i söndags utan svårigheter och känner äntligen att det börjar släppa och jag kommer in i löparandan igen. Riktigt roligt med framsteg. Nu gäller det bvara att hålla i det och hålla mig undan från allt vad förkylning heter.

Sommarkursen är godkänd. Förvisso två månader för sent men ni vet ju vad man brukar säga.. Bättre sent än aldrig. Vidare blev min idé som jag arbetat med under kursen inte bara godkänd utan näst intill lite hyllad om jag får skryta. Och det får jag ju.

Så, vad händer nu då?

Hur ska jag gå vidare med min idé? Känner att jag blivit lite lämnad i sticket nu. Utan startkapital och utan det mesta annat. Det enda jag har just nu är en välgenomarbetad idé, ett affischkoncept till lanseringen och en affärsplan. Men nu då? kan inte göra det här själv om man säger så, och skulle jag satsa på det, vilket jag vill, då hamnar ju skolan i kläm.

För att byta ämne. Löpningen går bara bättre och bättre. Sprang tolv kilometer i måndags på 60 minuter och fem kilometer på 24 minuter igår och idag blev det gym för att stärka benen. Känner mig mer än peppad för schemat inför maraton. Bara så ni vet!
Jag och Frida funderar på att anmäla oss till något vårlopp för att hålla andan uppe.. Tror att det kan peppa oss inför den kalla vinter som komma skall. Måste ju ut då även om det är minus 20 grader.
Men det tar vi då..

Äntligen. Kändes inte roligt alls när jag lyckades radera hela bloggdesignen. Men nu har jag börjat återskapa den efter bästa förmåga. Kommer nog ta ett tag innan jag är helt nöjd och innan allt fungerar som det ska, men det är påväg.